Det här är en bok som omnämnts lite varstans i bloggosfären under det senaste halvåret eller så. Mest kanske därför att många verkar ha läst någon av Sittenfelds tidigare böcker och gillat dem mycket. Det som fick mig intresserad var dock valet av ämne. American Wife är nämligen berättelsen om Alice Lindgren och hur hon blir USA:s first lady. Låter kanske inte sådär jättelockande vid ett första påseende, om det inte vore för att förebilden för Alice Lindgren är Laura Bush. Sittenfeld har valt att blanda faktiska händelser och personer med en stor dos fiktion och resultatet är strålande. Alice själv är bokens jag-berättare och vi får följa henne från ungefär 8-årsådern till mitten av makens andra period som USA:s president när hon är drygt 60. Det som driver boken framåt är den uppenbara skillnaden mellan Alice och hennes make Charlie: hon är en demokrat från en medelklassfamilj på landet medan han är född republikan med en tydlig överklassbakgrund. Jag vill inte berätta för mycket om handlingen, eftersom jag inte vill avslöja för mycket för den som tänker läsa boken själv. (Och det vill jag absolut rekommendera å det varmaste!) Jag kan bara säga att det rör sig om en riktig page turner...Innan jag började läsa visste jag mycket lite om Laura Bush, vilket fick mig att under läsningen konstant undra var gränsen gick mellan fiktion och verklighet. Vissa saker förstår man ju är absolut fiktion, medan somligt rör sig mer om spekulation eller kanske rent önsketänkande från författarens sida. Efter att ha läst boken, blev jag tvungen att googla lite för att kolla upp Laura Bush och kunde konstatera att åtminstone några av nyckelhändelserna är direkt plockade ur hennes liv. Jag läste också en recension där recensenten tycktes mena att boken var skriven för att ge George W Bush något slags upprättelse, vilket var helt tvärtemot hur jag uppfattade boken. George W framställs absolut inte som något solitt presidentämne. Jag tycker fokus ligger på att förmedla hur två så till synes olika personer kan välja att (och fortsatt vilja) leva sitt liv tillsammans. Den berättar också något om maktens villkor och vad det har för påverkan på den som står så otroligt nära maktens centrum.
Boken är berättad i jag-form och det jag eventuellt kan ha emot den, är att Alice Lindgren och hennes motiv framställs som så otroligt renhjärtade och ädla. Men det är väl i linje med hur det skulle kunna ha framställts om det här verkligen vore en äkta självbiografi. Det som absolut inte skulle funnits med är förstås skildringen av The First Lady’s sexliv... Det är dock en av de mer fascinerande aspekterna av den här boken. Får man verkligen skriva om det och andra känsliga/personliga saker i USA? Om än det är i fiktiv form...
Läs den!
/T
3 kommentarer:
Jag visste också väldigt lite om Laura Bush och det gjorde det hela lite spännande. Vissa saker förstod jag direkt var fiktiva, medan andra saker kunde ha varit verkliga. Jag vill nästan ta och läsa en Laura Bush-biografi för att se vad som stämmer och vad som skiljer sig åt.
Om min recension är en av de du menar i det näst sista stycket så vill jag bara förklara mig. Jag tycker att Curtis har gjort ett utmärkt jobb att få George Bush (eller Charlie då) att framstå som en människa och inte en korkskalle från Texas som bara är dum (vilket var min bild av Bush). I mina ögon så är varken Bush eller Charlie en passande president, men inte heller karikatyrer.
Ville bara försvara mig, för jag vill inte att någon ska tro att jag är pro-Bush :)
Herregud! Förlåt! Jag läste helt fel på datumet. Såg inte att det här inlägget var skrivet 2009.
Ingen fara! Jag syftade på en recension jag läst i en amerikansk tidning! :-)
Skicka en kommentar