I en så där 20 år eller så, har vi på väg hem från sommarsemestern passerat en vägskylt som pekar mot Piraten-muséet i Vollsjö. Varje år har jag tänkt att "Man borde verkligen läsa något av Fritiof Nilsson Piraten!" Men inte förrän den här sommaren har det blivit av! Jag valde att läsa debutboken från 1932, Bombi Bitt och jag. Jag hade ingen sådär jättekoll på vad den skulle handla om, mer än de 20-sekunderssnuttar eller så man fått se på TV ibland från filmatiseringen 1968, där Stellan Skarsgård debuterade som skådis. Jag tänkte mig en äventyrsberättelse lite à la Mark Twains Tom Sawyer eller Huckleberry Finn. Det var nog inte en så dum förhandsuppfattning.Bombi Bitt och jag utspelar sig i Skåne och berättarrösten tillhör stinsens i Tosterup son Eli. Han tillhör en i samhället väletablerad familj och som sådan förväntas han inte umgås med Bombi Bitt, son till Franskan som är av tvivelaktig vandel. Naturligtvis kan han inte motstå Bombi Bitts sällskap och tillsammans är de med om en mängd spännande äventyr. Boken är skriven på ett något gammaldags språk (med pluralformer för verben, t ex). Men har man inget emot "de voro" och "vi svuro", är det en fröjd att läsa! Vilka skrönor! Vilken fabuleringskonst! De avslutande kapitlen utspelar sig på Kiviks marknad och jag kan inte undgå att undra hur mycket Piratens skildring av denna påverkat Astrid Lindgrens historier om Pippi på cirkus och Emils bravader på marknaden...
Jag har raskt beställt två böcker till av Piraten, att ha på lut när jag behöver lite lätt och underhållande läsning!
/Tina
