Richard Yates igen

För oss som uppskattade Revolutionary Road, finns nu också hans Easter Parade i ny svensk översättning. Av DN:s recension att döma, är den minst lika läsvärd!

Nästa bok: Stalins kossor

Nästa bok blir Stalins kossor av den rikligt belönade finska författaren Sofi Oksanen.

Kerstin har valt boken och håller i nästa möte. Datum är ännu ej bestämt.

Marianne Cedervall: Svinhugg

Svinhugg är Marianne Cedervalls debutroman. Det är inte helt lätt att kategorisera boken. Det är knappast en deckare, även om den på något sätt känns som om den skulle passa bra in i den senaste årens svenska deckarvåg. Redan på första sidan får vi veta vilka som dör och snart anar vi också vem som dödat dem. Eller gör vi det? Går det att säga med säkerhet? Kan man verkligen önska livet ur någon? Så mycket att det går i uppfyllelse, alltså? Visst dyker det upp ett par poliser för att reda ut dödsfallen. Men de verkar tämligen tafatta, så där dör själva deckarspåret snabbt.

Detta är ingen läskig bok, knappast ens spännande. Men den suger snabbt tag i läsaren och man swooschar igenom den i en blink. På vårt möte konstaterade Sofia att alla personer som förekommer i boken är riktiga stereotyper, kanske är det därför man sveper igenom den så raskt? Ändå enades vi om att vi gillar både huvudpersonen Mirjam och (framförallt) hennes väninna, lapphäxan Hervor, stereotyper eller ej.

Kan man säga att det rör sig om en trivsam berättelse om en medelålders kvinnas fasansfulla hämnd? Inte någon bok som kommer att stanna kvar i minnet länge, utan snarare en lättsmält karamell med en något udda intrig, på gränsen till deckargenren.