Barack Obama: Min far hade en dröm

Åh! Här bara rinner dagarna och veckorna iväg! Jag har hunnit läsa en hel del i sommar, men inte bloggat om böckerna i samma utsträckning. Och nu måste jag skriva klar min fantasy-uppsats om jag ska ha en chans att få in den i tid… Måste i alla fall få berätta lite om Barack Obamas Min far hade en dröm, som är den senaste bok jag läst som inte är fantasykursrelaterad.

För mig var det väldigt intressant läsning. Boken består i grova drag av tre delar, där den första behandlar Obamas uppväxt, den andra hans tid som ”organisatör” i Chicagos mer utsatta delar och den tredje beskriver hans första resa till Kenya dit han åker för att lära känna sin släkt på faderns sida. Jag har förstått att många tycker att mittendelen är lite seg och ganska ointressant, men jag kan inte hålla med om det. För mig som är ganska intresserad av samhällskunskap och också hur det amerikanska samhället ser ut och fungerar, var den lika intressant läsning som de andra två delarna. Men från ett rent personbiografiskt perspektiv, ger del ett och tre mer direkt information om Barack Obama.

Vad är det då som gör att jag tycker boken var så intressant? Först och främst måste sägas att Obama skriver väldigt bra och förutom en del korrfel, är den svenska översättningen också bra utförd med många fotnoter som förklarar amerikanska fenomen eller historiska händelser som inte nödvändigtvis är så välkända för en svensk läsare. För det andra är boken skriven innan Obama gav sig in i politiken, så den känns befriande opolitisk. (Obama nämner i förordet till den här senare utgåvan att han kanske borde redigerat bort en del innehåll som lätt kan användas mot honom av politiska kommentatorer och meningsmotståndare. Renhårigt av honom att låta det bli kvar… ) Men det som tilltalar mig allra mest, är att boken ger en bild av en reflekterande människa som verkligen jobbat med sig själv och sina ställningstaganden. Det känns betryggande att en sådan person innehar ett av jordens mäktigaste ämbeten.

Något som både slår mig och som jag förundras över under läsningen, är hur starkt Obama identifierar sig med sin hudfärg. Det är väl aningen naivt att sitta i Sverige och tro att den amerikanska rassegregationen är överspelad sen länge, men när jag läser den här boken inser jag verkligen hur stort det är att en färgad man blivit USAs president. Ändå måste jag förundras över hur det fortfarande kan spela roll? Obama är ju som bekant uppväxt med sin mycket vita mor och sina lika vita morföräldrar. Den skillnad som finns mellan svarta och vita i USA borde ju på något sätt vara kulturellt eller värderingsmässigt betingad om den verkligen spelade roll, men här får man uppfattningen att det bara handlar om hudpigment. Otroligt, men inte desto mindre intressant och upplysande att läsa om.

Det finns mycket mer i boken som är intressant att fundera över och diskutera kring, som till exempel religionens betydelse i det amerikanska samhället. (Jag läste i The Economist häromsistens att om endast 5% av amerikanerna öppet erkänner att de inte skulle rösta på en svart presidentkandidat, säger inte mindre än 53% att de inte skulle kunna rösta på en ateist! Ännu något som är svårt att ta in för en som lever i det sekulariserade Sverige.) Så det här är återigen en bok som skulle ha varit väldigt intressant att diskutera i bokklubben!
/Tina