Harry Kullmans Den svarta fläcken från 1949 anses vara den första moderna svenska ungdomsboken. Och Kullman ses som en av de stora ungdomsförfattarna i Sverige. Det här är den första boken av honom jag läser.
Bokens huvudperson är Barbro Levander som bor i en enrummare på Söder i Stockholm tillsammans med sin äldre bror Daniel och de ständigt bråkande föräldrarna. Barbro är ambitiös och läser engelska på kvällarna efter jobbet som springflicka hos en modist. Hennes äldre bror Daniel får kicken från sitt jobb som springschas efter att han försnillat pengar från sin arbetsgivare. I bekantskapskretsen ingår Stöten, en smågangster som utövar en farlig lockelse på Daniel med sin ständiga tillgång på pengar och sitt självsäkra sätt. Daniel vill också ha pengar och helst vill han slippa förtjäna dem på ett ”vanligt” jobb. Barbro oroar sig för sin älskade bror, och för att kunna hålla ögonen på honom hänger hon med när Stöten dyker upp i en ”lånad” bil tillsammans med brodern och hans kompis. Den utfärden slutar med polisjakt, en kraschad bil, en sommarstugevandalisering och dåligt samvete hos Barbro. Det dåliga samvetet tilltar följande dag när hon får se i tidningarna att de poliser som jagade dem ligger allvarligt skadade på sjukhus efter att ha krockat med en lastbil. Ändå kan hon inte låta bli att hänga med igen när killarna något senare bestämmer sig för att stjäla nylonstrumpor i en butik i Mälarhöjden. Hon har dock en egen hemlig plan i bakfickan.
Jag har lite svårt för den något uppjagade tonen i boken. Det känns lite som att läsa ett synopsis till något slags action-rulle. Visst förekommer också några skildringar av mellanmänskliga relationer, men det är ändå äventyret som dominerar. Och när det handlar om känslor och inre monologer kring rätt och fel, är det till största delen flickan Barbros tankar som skildras. Kullman, som använder sig av en allvetande berättare, ger sig inte in på några mer omfattande sonderingar av de manliga protagonisternas känslo- och tankeliv. Han har däremot ett tydligt klassperspektiv i sin skildring av ungdomarna som kommer på glid. Det är ingen slump att de tillhör arbetarklassen. De känner sig i underläge. Ett underläge som de hanterar på skilda sätt. Barbro vill ”ta sig upp” och studerar därför på kvällstid efter sitt arbete, medan Stöten anser att han redan har en stor svart fläck på sig som han aldrig kommer att kunna bli fri ifrån. Därför kan han lika gärna fortsätta på brottets bana och därigenom skaffa sig det han vill ha. Han drömmer om att bli en framgångsrik ”gangster”, en spindel i nätet som har underordnade som utför de kriminella handlingarna åt honom.
Kullman kritiserades för att han inte tog nog tydligt avstånd från den ungdomsbrottslighet han skildrar i sin bok och folkbiblioteken ville därför inte köpa in den. I senare upplagor reviderade han berättelsen för att möta kritiken. Den version jag läst är en tredje översedd upplaga från 1973. Det skulle vara mycket intressant att få läsa de två tidigare upplagorna för att se vad som ändrats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar