Ja, var börjar man när man ska beskriva en så här välmatad bok? Ingen aning! Jag kommer ändå inte lyckas göra den rättvisa…2008 blev Junot Díaz belönad med Pulitzer-priset för The Brief Wondrous Life of Oscar Wao. Här i Sverige sjöng kritikerna i hyllningskör. När vi åkte till London på weekendresa i februari, toppade Oscar Waos korta, förunderliga liv DN Boklördags kritikerlista. Och vem är väl jag att motstå att lägga med den i någon av de många ”3 for 2”-högar vi inhandlade på Waterstones under vår londonhelg?
Men sen: Jag började läsa boken, som i korta drag handlar om Oscar Léon, en överviktig supernörd med dominikanskt ursprung och hans familj. Och kände en instinktiv motvilja. Var det här något i stil med Dumskallarnas sammansvärjning som jag aldrig lyckats komma särskilt långt i? En deppig bok om en jätteloser som är chanslös hos tjejerna, dessutom skriven på någon slags spanglish och pepprad med putslustiga noter om Dominkanska Republikens blodiga historia? Näe. Not my cup of tea! Så jag la undan boken och lät den ligga och samla damm på nattduksbordet medan jag läste en bunt andra böcker. Av någon outgrundlig anledning beslöt jag mig för att ge den en andra chans och plockade upp den igen en kväll när jag inte hade något bättre för mig. Och se! Plötsligt ändrades fokus och hamnade på Oscars syster Lola, istället. Nu kom ett kapitel med riktigt flyt och när perspektivet ändrades tillbaka igen var jag redan fast. Stenhårt fast.
Och vilken lycka att jag inte gav upp! Det här är nämligen en bok som är absolut värd att läsa. Trots att den inte är i tegelstensformat rymmer den massor. Genom den nördiga Oscar haglar referenserna till fantasy, science fiction, rollspel och serietidningar. Vi får en glimt av hur det är att leva som invandrare i USA, hur livet i den Dominikanska Republiken kan gestalta sig, både i närtid och under diktatorn Trujillos hänsynslösa välde. Berättelsen fullkomligt sjuder. Så trots att det är omöjligt att hänga med i alla svängar och alla olika referenser och språklager blir man rikt belönad för sin läsinsats.
Har läst någonstans att Díaz har gjort boken så pass komplex för att han önskar att läsarna ska diskutera med andra läsare och på så sätt få saker förklarade för sig som de inte riktigt själva har koll på. (Om det nu rör sig om spansk slang eller sci-fi-hjältar eller något annat.) Vore alltså en klar kandidat för vår bokklubb! Och ja, trots att jag sällan läser om böcker, kan jag mycket väl tänka mig att göra det i just det här fallet! Men nästa gång läser jag absolut den svenska översättningen för att se om den kan ge mig andra infallsvinklar. Undrade flera gånger under läsningen hur en översättare skulle klara av sitt jobb. Jag är väldigt nyfiken på att se efter.
/Tina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar