Maryse Condé: Färden genom mangroven

Francis Sacher återvänder till Guadelope för att dö. Han vet att han kommer att dö snart, eftersom det vilar en förbannelse över hans släkt. Han väljer att bosätta sig i den lilla byn Rivière au Sel medan han väntar. Färden genom mangroven är titeln på den bok om sitt liv han vill hinna skriva innan döden kommer. Men det är inte genom den boken vi får lära känna Francis Sacher, utan genom människorna runt omkring honom. Francis Sacher dör nämligen redan på första sidan i den bok med samma titel vi läser.

Färden genom mangroven utspelar sig under ett dygn, eller snarare en natt, då Rivière au Sels invånare deltar i Francis Sachers likvaka. Romanen är en kollektivroman, där varje kapitel handlar om eller berättas av en av byns invånare. Genom deras olika berättelser byggs bilden av Francis Sacher upp. Samtidigt tecknas också bilden av ön Guadelope och dess historia. Francis Sacher är illa omtyckt av många i byn, men också omtyckt av andra. Det är främst kvinnor som blivit betagna av honom. Sacher har gjort två av byns unga skönheter på smällen (vilket varit den främsta anledningen till att han fått så många manliga fiender) men han har också fått några av de äldre kvinnorna att känna sig både sedda och förstådda, något de inte varit vana vid i den patriarkala miljö de lever i.

På omslaget till den upplaga jag läst finns ett citat från DN: ”Detta är en författare i Nobelprisklass”. Det må så vara, men tyvärr blir jag varken fångad eller riktigt engagerad. Intressant i många stycken: ja. Och boken växer absolut under läsningens gång, vissa passager är förtrollande bra, men i det stora hela engagerande: nej. Tyvärr.